10/04-03   -   Pressemeddelelse

Ny rapport om konkurrenskraften i det svenska jordbruket

Hur går det för svenskt jordbruk? Den frågan besvarar Jordbruksverket i den rapport som nu publiceras. Utvecklingen är inte entydig. Det finns både faktorer som pekar på att det svenska jordbruket tappar i förhållande till andra länder och att det håller ställningarna. Därtill finns också faktorer som visar på en god utveckling i förhållande till andra länder.

Sedan 1995 konkurrerar den svenska livsmedelssektorn på den gemensamma EU-marknaden. Studien omfattar perioden från 1995 till 2001. De länder som ingår i studien är Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Irland, Nederländerna samt Danmark och Finland. Fokus ligger på jordbrukets roll som livsmedelsproducent och tar inte hänsyn till jordbrukets roll för att uppnå regional balans eller positiva miljövärden.

En viktig faktor i studien är förhållandet mellan förändringar av priserna på de produkter som säljs och kostnadsutvecklingen. I det avseendet tappar svenskt jordbruk gentemot konkurrentländerna.

Enskilda jordbrukare har svårt att påverka både priserna på de produkter som säljs och priserna på olika insatsvaror. Å andra sidan visar studien en god utveckling av arbetsproduktiviteten i jordbruket jämfört med andra länder. Det bör dock påpekas att mätningar av produktiviteten är svår eftersom dataunderlaget är osäkert.

Andra faktorer som talar för att svenskt jordbruk tappar är att företagen ofta är större i konkurrentländerna och att andelen frivillig träda är hög i Sverige (vilket talar för att träda i relation till odling av grödor är mer lönsam i Sverige). Även direktersättningarnas andel av produktionsvärdet är höga i Sverige. Detta ger en hög känslighet för förändringar i jordbrukspolitiken.

De faktorer som talar för att svenskt jordbruk bibehåller sin ställning är att produktionen totalt sett upprätthålls, att kvotutnyttjandet inte försämras och att avkastningen per hektar utvecklas som i andra länder.

Studien genomfördes även 1999. Det finns inga stora avvikelser mellan den studien och dagens, förutom att utvecklingen av arbetsproduktiviteten nu förefaller utvecklas bättre än i andra länder. Det innebär att vi har blivit mer effektiva inom jordbruket i Sverige och kan producera mer per insatt årsverke.